Mitt hjärta har brustit men jag har inget lim.
- Xiaoshui
förevigt fast i min hjärna sen jag hittade citatet kinesiska boken "Beijing Doll", en slags rebellisk självbiografi av Chun Sue.
boken i sig blev bannad av den kinesiska regeringen under början av millennieskiftet för att den innehöll tonårssex. demokrati någon?
Thursday, February 26, 2009
Lärar-praktikanten utan namn.
Han skulle tydligen bli media-lärare.
Jag tänkte för mig själv: ”Vi har något gemensamt. Jag ska gå på media. Du ska bli media-lärare. Mycket intressant. Hej, jag vill veta mer om dig”.
Varenda gång jag tänkte på honom verkade jag hamna i en slags eufori-tillstånd så varenda slags försök av kommunikation med honom, så kunde jag inte sluta vara så hysteriskt glad. Mina ord exploderade ut av glädje.
Han var så blyg.
Jag frågade honom om hur han fixade det där med sin medieutbildning. Han sa kort att han inte gjorde något särskilt. Jag frågade honom om han kände någon som gick på någon särskild media-skola. Han sa blygt att han inte hade många vänner, medan hans ögon styrdes ner mot den plastiga melamin-tallriken på bamba-bordet.
Jag är mycket intresserad av vad folk lyssnar på någon musik. Så jag frågade honom om han kunde beskriva sin musiksmak. Han sa att han lyssnade på mainstream-pop. Jag frågade honom vad mainstream-pop var. Han sa Moneybrother.
Han hade kort ljust blont vågigt hår och han var extremt blyg. Han var som min egen Jens Lekman. Jag blev ännu mer kär i honom. Hans tid som praktikant tog slut och han stack utan att säga hej då. Han bara försvann diskret. Nästa termin samma läsår kom han tillbaks. Jag ville prata med honom igen. Men samma sak som förra gången så försvann han diskret igen. Han sa knappt någonting och jag har aldrig kommit ihåg hans namn.
Men jag kommer ihåg honom. Därför han var ju min egen Jens Lekman. Jag önskade att jag kunde träffa honom igen. Fråga honom hur han mår. Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande oroar mig över att han inte hade så många vänner. På det sättet han sa det.
Jag tänkte för mig själv: ”Vi har något gemensamt. Jag ska gå på media. Du ska bli media-lärare. Mycket intressant. Hej, jag vill veta mer om dig”.
Varenda gång jag tänkte på honom verkade jag hamna i en slags eufori-tillstånd så varenda slags försök av kommunikation med honom, så kunde jag inte sluta vara så hysteriskt glad. Mina ord exploderade ut av glädje.
Han var så blyg.
Jag frågade honom om hur han fixade det där med sin medieutbildning. Han sa kort att han inte gjorde något särskilt. Jag frågade honom om han kände någon som gick på någon särskild media-skola. Han sa blygt att han inte hade många vänner, medan hans ögon styrdes ner mot den plastiga melamin-tallriken på bamba-bordet.
Jag är mycket intresserad av vad folk lyssnar på någon musik. Så jag frågade honom om han kunde beskriva sin musiksmak. Han sa att han lyssnade på mainstream-pop. Jag frågade honom vad mainstream-pop var. Han sa Moneybrother.
Han hade kort ljust blont vågigt hår och han var extremt blyg. Han var som min egen Jens Lekman. Jag blev ännu mer kär i honom. Hans tid som praktikant tog slut och han stack utan att säga hej då. Han bara försvann diskret. Nästa termin samma läsår kom han tillbaks. Jag ville prata med honom igen. Men samma sak som förra gången så försvann han diskret igen. Han sa knappt någonting och jag har aldrig kommit ihåg hans namn.
Men jag kommer ihåg honom. Därför han var ju min egen Jens Lekman. Jag önskade att jag kunde träffa honom igen. Fråga honom hur han mår. Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande oroar mig över att han inte hade så många vänner. På det sättet han sa det.
Wednesday, February 25, 2009
Tuesday, February 24, 2009
doften av vanilj.
när någon tar fram "försvarets hudsalva" så är det svårt att motstå att fråga om jag kan få lukta på den. det påminner mig fortfarande om de få stunderna, när jag träffar pappa. när han alltid drar fram "försvarets", smeter det på läpparna och hur vaniljlukten sprider sig friskt.
den luktar knappt vanilj längre.
det känns som att det bara är pappa som kan göra så att "försvarets hudsalva" kan lukta vanilj.
en av livets små njutningar. doften av vanilj från försvarets hudsalva.
vilka är dina?
(en bok om vanilj som jag läste när jag var yngre.)
translation:
life's simple pleasures. the smell of vanilla from "försvarets hudsalva", a famous swedish lip balm that reminds me of dad. what are yours?
a very funny translation of this post.
den luktar knappt vanilj längre.
det känns som att det bara är pappa som kan göra så att "försvarets hudsalva" kan lukta vanilj.
en av livets små njutningar. doften av vanilj från försvarets hudsalva.
vilka är dina?
(en bok om vanilj som jag läste när jag var yngre.)
translation:
life's simple pleasures. the smell of vanilla from "försvarets hudsalva", a famous swedish lip balm that reminds me of dad. what are yours?
a very funny translation of this post.
i lost my romantic rights a long time ago...
...until i found:
Death from Above 1979
"Romantic Rights"
...we could do it, it's right romantically
Romantic Rights - Death from Above 1979
loved by alyse jehanne since 2005.
Death from Above 1979
"Romantic Rights"
...we could do it, it's right romantically
Romantic Rights - Death from Above 1979
loved by alyse jehanne since 2005.
mom.
Subscribe to:
Posts (Atom)